Konsten att förolämpa italienare
10 juli 2009
När han erbjuder sig att bära din väska flexar du dina armmuskler och tar den själv. Han är ju ändå bara tre äpplen hög.
När du kommenterat hans fina skyltfönster fortsätter du med att säga att det är överflödigt eftersom personalen ändå är så förbannat skitsnygg.
När han gått förbi dig och lett fjorton gånger på stranden påpekar du att han är en strandraggare.
När han pratar tafflig engelska korrigerar du hans uttal, och gör detta på avancerad akademikerengelska så att han känner sig ännu mindre.
När han kommer med blommor ryggar du undan och säger att du är allergisk.
När han kommer med förslag ifrågasätter du dem.
Det här är bara början och jag erkänner mig skyldig till alla ovanstående punkter.
10 juli 2009 at 16:43
ha ha du är bara för go… men inte mot italienare:)
10 juli 2009 at 17:08
Jag gör så gott jag kan.
10 juli 2009 at 17:41
hahahaaaa…..vilken tur att de àr vana. Kan du tànka dig hur italienskorna behandlar dem…och sen ska de betala fòr allt oxà? :=/
10 juli 2009 at 17:45
Ja, just därför tycker jag att det är konstigt att jag inte har någon italienare. Det är som bäddat för kärlek livet ut.
10 juli 2009 at 18:04
Det kommer, det kommer…nàr du minst anar det! (hatar detta uttryck!)
11 juli 2009 at 20:47
Det, och ”den som väntar på något gott”. De borde förbjudas. Jag ber om bättre tålamod så länge.
12 juli 2009 at 10:44
Du får inte glömma att mobba honom för att han bor hos sin mamma också!
12 juli 2009 at 11:28
Åh! Den lätta! Hur kunde jag glömma. Men det kommer antagligen en till lista. Verkar inte som att jag är klar än, haha.
12 juli 2009 at 19:05
Vilket underbart inlägg! Nu finns du på minn bloggkoll
12 juli 2009 at 19:06
Min heter det ju. Jag kan ju stava egentligen!
13 juli 2009 at 9:46
Haha, tack! Och jag är inte spånigare än att jag förstod vad du menade ändå, hörru…
13 juli 2009 at 15:48
Vad roligt!
Och vad händer om en italienare kan svenska ? Och kan engelska bättre än en svenska som jag? ;P
Alessandro, en italienare i Sverige.
p.s. fint blogg
13 juli 2009 at 19:30
Ehum… ja, om en italienare kan svenska så är det väl bara bra, haha! Då har jag ju chansen att förklara mig, liksom…
13 juli 2009 at 22:05
Hej : ) Svenska eller engelska passar bra! Men så, är du i Italien? i Sverige? vad gör du? Jag blev nyfiken på. Fint blogg : )
13 juli 2009 at 22:56
Jag bor och jobbar i Stockholm, men jag har svag karaktär och föll för en svår övertalningskampanj och åkte ett varv runt Sicilien för två veckor sedan. Tog jobbet med mig, helt sonika, och hade det supertrevligt. Nu letar jag anledningar att åka tillbaka, eller att stanna kvar. Står lite på ena benet och väger…
13 juli 2009 at 23:30
Jag är i Uppsala instället, men vill flytta till Stockholm. Vad jobbar du med ? Jag var forskare på universitetet och nu arbetar på ett lekemedelsföretag. Jag känner också lite på ena ben just nu, konstigt!
14 juli 2009 at 8:55
Jag översätter tv-program på frilans och det passar ett språkgeni som mig som hand i handsken.
Lycka till med att flytta till Stockholm, det är rea på lägenheter just nu så det är bara att slå till.
14 juli 2009 at 11:06
Mycket interessant med en spåkgeni, jag gillar det : ) Vilka språk kan du ? Jag kan flytande italienska, engelska, svenska och spanska. Förstår norska och ibland franska : )
16 september 2009 at 9:10
Men… rätta honom på akademikerengelska? Då kommer han ju inte att förstå…