Bögjävlar och fructisfrisyrer

Gårdagens kvällslektyr bestod av essäsamlingen Bögjävlar och jag klämde kapitlet om stil i ett svep. Daniel Björk frågar sig varför de kära stjärtgossarna har samma tråkiga stil bestående av jeans och t-shirt, och varför är de helt efterblivna när det kommer till kreativitet och stil? Färgglada utanpåskjortor, vita bälten på konstiga jeans och spetsiga mockaskor är inte kreativt, det är en subkulturell mittfåra.

Jag skrattar igenkännande åt hur min egen sinnebild av de för gruppen representerande individerna valt att klä sig överensstämmer med textförfattarens beskrivning. Samtidigt inser jag att dålig smak inte är något bögar har ensamrätt på.

Men, det jag är mest glad över att jag lärde mig i går är att det finns ett namn för ”de där spretiga frisyrerna som man associerar med reklam för hårprodukter” – fructisfrisyr. Tyvärr, killar (och ärade medmänniskor), har även heteron anammat detta fenomen. Men jag är ändå löjligt nöjd över att ha ett ord som beskriver denna vaxade styggelse till slagsida som trampar götgatsbacken fram och tillbaka på lördagar och får min kroppsbehåring att krulla sig.

Stilpolisen har talat.

När stolthet är viktigare än sin egen dotter…

…begraver man henne levande, helt sonika.

Och förlorar samtidigt all värdighet.

Häckros

Hälsporren: Jag hittade en åt dig i dag.

Jag: Ja? Det var väl inget konstigt med den. Det är väl fint med näckrosor?

Hälsporren: Nej, det ser fan ut som en bajskorv.

Ja, om man vänder den 90 grader motsols och kisar så ser det faktiskt lite grann ut som en häck med en bajskorv.

Eller så är det oss det är fel på.

Kurslitteratur

En hög med böcker på mitt skrivbord.

Fnissar bäst som fnissar sist.

Dödsannons

Jag vet inte vad jag ska säga.

Tre som i Krokus

Snart är det vår och då kommer krokusarna att lysa upp gräsmattan. Krokus är inte bara en vårblomma av rang, det är även ett fränt hårdrocksband och ett lipgloss från Face Stockholm som kan bli ditt om du bara gör som jag säger.

Jag har tre nya länkar till tre sköna typer.

Om du vet vilka tre som inte var där i går får du ett sprillans nytt lipgloss från Face Stockholm i färgen krokus och får vara med i vår hemliga krokusklubb (jag och frugan har varsitt).

Mest för att det är ett fränt hårdrocksband, och för att jag av en märklig anledning jag inte tänker gå in på har ett över, och för att det är roligt att se om nån reagerar den här gången. Gensvaret sist var som bekant enormt…

Hur: avslöja tre nykomlingar i min länklista.

Var: kommentarsfältet till det här inlägget.

När: i morgon (nån gång) röstar jag och baby fram bäst lämpad kandidat.

20100205, 22:59. Jag inser att det var lite för svårt den här gången också, och det var svårt även för oss att välja vem som förtjänat en ärad plats i krokusklubben. När det kom till kritan av de två (Hälsporren räknas inte för hon larvar sig bara som vanligt och får nöja sig med ett tröstpris vid senare tillfälle) som försökt sig på att gissa stod det mellan Bajsugglan och Ida. Syster Smisk försökte rösta in Bajsugglan, men tyvärr hade min kära namne som vanligt inte alla getter hemma och röstade tre fel av tre möjliga. Istället rodde Ida hem den ärofyllda hedersplatsen i klubben då hon gissade på sig själv (de två andra nykomlingarna är Kurdiwüüd och Tuss).

Starkt jobbat, hörni och hundra grattis till Ida. Nu återstår bara att lalla iväg paketet till…Milano?

Lysande idé

JA! Ifall jag hamnar fel tar jag med mig ett trumset så slipper jag stanna om jag inte vill.

Vidvinkel

Undrar vilken sten jag har levt under.

Min kamera saknar vidvinkel. Självklart är det ju därför jag aldrig får plats med allt jag vill ha plats med i ett kort utan måste backa, backa, backa tills allt jag vill få plats med inte längre syns.

Är det så att man blir en bättre fotograf om man har en bättre kamera, eller är det antalet som räknas?

I så fall borde jag, med mina fem, vara skitbra på att fota.

I dag har jag…

…brottats med ett helt nytt program, bundit det till min tjänst och gjort det till min slav.

Jag har jämfört det gamla redigeringsprogrammet med det nya, blandat ihop kortkommandon, tryckt på fel knapp av muskelminnesvana och gjort muppiga inställningar utan att veta om det. Jag har hittat nya smarta funktioner, saknat gamla genvägar och sakta sakta vant mig vid tanken att det här kommer att funka.

Jag har sett min katt gå fyra varv runt lägenheten utan att slå sig ner. Kastat ut den rastlösa kattkroppen i snön, för att minuten efteråt höra honom jama i trappen eftersom han gått in med brevbäraren… Ledsagat kattkroppen till utet ytterligare en gång för att fem minuter senare ha grannarna glatt plingande på dörrklockan med den fortfarande rastlösa katten runt benen.

Jag har funderat över om jag över huvud taget är heterosexuell, eller om jag missuppfattat hela min sexualitet eftersom jag så uppenbart är helt efterbliven när det kommer till killar.

I min värld är allt rosa bubbelgum och polkaprickiga drömmar.

Genvägen

En av Melvins absoluta favoritfilmer är Porco Rosso. I en scen flyger alla stridsflygplan ovan molnen, upp mot himlen. Alla är döda utom Porco, som flyger ett plan som detta, fast rött.

Ska vi försöka dra långsökta paralleller eller lämna en bra scen och en schyst runa orörda?