Fruktkillen, the fucking jävla sequel

Dagens sms-växling vittnar om att evighetssåpan Fruktkillen & Jag äntligen är slut:

”Nä men jävligt tråkig och dryg därför vi killar tröttnar på dig direkt, men just ja i ditt huvud är vi rädd hahaha. Klättra upp till verkligheten lilla tjejen. Klart slut”

”Åh, du vet ju ingenting. Om jag nu är både mentalt rubbad, tråkig och dessutom dryg, varför hör du då av dig? Är utbudet så himla skralt för dig?”

Man skulle kunna säga att jag vann.

Finns det någon återvändo?

Bra sås reder sig själv, så och denna kvinna.

Istället för att låta världens bästa låt förtvina i glömska kan man mangla ihop en video i MovieMaker och damma upp skiten på youtube. Hepp.

The gilla-lite-säkert-på-avstånd Jenny

Jenny säger:
åh, jag vill att (xxx) ska vara singel
gitarristfetischist

Jessica/SysterSmisk säger:
haha
han är född 87

Jenny säger:
och?

Jessica/SysterSmisk säger:
jag bara berättar
smörj honom då

Jenny säger:
hur då?

Jessica/SysterSmisk säger:
inte vet jag
han är väl singel?

Jenny säger:
jag har ingen aning, det var kört efter de där studioklippen i dag.
fan vad svag jag är för sånt där

Jessica/SysterSmisk säger:
(msn-adress)
adda honom på msn då
han är skitsöt och snäll

Jenny säger:
nej men vad fan, stalkerwarning på den säger jag, haha
”hej… ska vi hångla?”

Jessica/SysterSmisk säger:
ja prova

Jenny säger:
Jag lägger ut den här konversationen på bloggen och ser om han nappar.

Jessica/SysterSmisk säger:
gört

Förstärkaren på första våningen

Det är något Roy Anderssonskt över den här dagen, och ändå har den knappt börjat. Orealistiskt realistiskt, hur kan allt vara så tråkigt att man nästan inte kan hålla sig för skratt?

Jag kommer inte ihåg sist jag såg solen eller hade en anledning värd namnet att kliva ur sängen på morgonen. Min förstärkare vill inte spela ljud från datorn. Radio och skivor går bra men inte datan, högfärdigt av den. En man steppade på trottoaren utanför mitt fönster och en granne tittade på, jag ville nästan att någon kunde komma med en trumpet eller en tuba eller åtminstone en triangel och stämma in. Jävla grådask, inte ens choklad hjälper.

Hade jag en blommig blus skulle jag bära den i dag. I en påse till soprummet.

Dagens Korkskruv

”Matthew Maynard, efterlyst av brittisk polis för bostadsinbrott, blev sur när han såg bilden som polisen använde i sin jakt på honom. Så han skickade en snyggare till lokaltidningen, en där han poserar framför ett polisfordon.” (DN, 20091109)

Smart. Skulle nog jag också göra. En ordentligt photoshoppad version kanske?

Hur tänkte han där? ”Shit vad många girls jag kommer att få med den här bilden!”

Sanningar

Jag formulerade en Sanning i går, och har i dag mer eller mindre tvingats att publicera den. I en kontext av singelliv, nya bekantskaper och rädslan att öppna sig och prata om vad man vill kändes det akut att reda ut ett och annat. Antingen fattar du eller så gör du det inte.

Jag tänker mer än jag känner, och känner mer än jag säger men jag har lärt både mig och andra att (det är bättre att) hålla käften.

Bloggkommentatorerna

Har precis upptäckt Bloggkommentatorerna. Underbart att se att jag inte ensam står och skriker, förfasas över ungdomens fenomenala dumhet som skrämmer mig mer än vilken zombie-influensa som helst. Har de här dåliga ursäkterna till människor i form av tonårsbloggare, apokalypsens fjärde tecken på jordens undergång, verkligen förtjänat att växa upp i en demokrati med ett (nåja) fungerande skolsystem när de så uppenbart inte är intresserade av att lära sig ett skit om varken stavning eller argumentations-skills? En motvillig halv respektpoäng i form av korkskruv till de som har självdistans nog att inte censurera bort kommentarer. Ett tecken på att de mot alla odds fattat något om vad åsiktsfrihet och demokrati innebär.

En kommentar till kommentatorerna lägger lök på laxen och jag kände att jag i och med det slapp kommentera själv:

”Tänk att det är de hjärndöda bloggarna som drar mest publik. Säger mer om läsarslavarna än bloggarna själva.
Bloggarna gör profit på människans dumhet genom att sänka sig själv till den nivån som krävs.

Och vi bara gapar och tar emot.”

 

Kan man lära en gammal katt att sitta?

Vad ni inte vet är att min katt i sina bästa år ivrigt låter sig underhållas av sin matte som inbillar sig att det är hon som drar i trådarna. Han kan både ’sitt’, ’spela död’ och en bra dag jamar han till och med på beställning.

 

Katten

Jag vet, jag borde sjunka in i översättningsvetenskapen. Istället förvandlas jag långsamt till The Cat (filmvetenskaplig referens här), målar lättjefullt mina naglar, sträcker ut mig i den nybäddade sängen och glor till synes håglöst i taket lösande världens alla problem, gäspar och låter kaffemaskinen jobba ett extra varv, kliar lite katt, ringer en kompis, skrattar en stund och öppnar boken, gäspar och trycker i mig ytterligare en espresso för att försöka skjuta upp det oundvikliga (tuppluren) en stund till. Jag försöker göra motstånd men smittan har redan spridit sig i mina lemmar; snart är jag vigare än Stig och varvar mina måltider med tupplurar och att sitta i fönstret och smacka åt småfåglar.

Kära syster

Kära syster skickar ett ångestdoftande sms och undrar om jag ska vaccinera mig eller inte.

Jag svarar att för hennes del spelar det ingen roll vad jag gör. Puss.

Om jag säger A, säger du B och jag omformulerar, byter sida och stöttar dig, och då säger du ändå A.

Dra lott, kanske?