Born to Run! På TV!

Klockan är 0.35 och jag kör en bloggrunda. Nån jävla gala på tv’n glammar i bakgrunden och rätt vad det är smäller det till. Den första, omisskännliga tonen av Born to Run dånar och jag flyger upp ur stolen och dansar ner i soffan.

Jag: Fan vad värt att hålla sig vaken!

Hon: Absolut. Jag har tårar i ögonen. Jag är en tönt.

Man skiter fullständigt i att Bruce är gammal, tjock, spelar gitarr fult (ny stil till kärrtorpsmästerskapen i luftgitarr i morgon?) och lämnar micken till en annan tjockis bakom en flygel. Jag är också en tönt.

Ignatius J. Reilly-uppsynen

Behold! The ironiska popsnöre of today’s mode.

Överallt ironiska mustascher, ironiska glasögon och säsongens nyaste dumhet: den ironiska pälsmössan, komplett med tillhörande fladdrande öronlappar och oknutna snören.

Trots att stilen helt uppenbart är stulen rakt av från Ignatius J. Reilly utstrålar denna uppsyn ointelligens och gör dessa självutnämnda modelejon svåra att ta på allvar. Helt klart i klass med Partille Johnny-uppsynen.

Dumskallarnas Sammansvärjning, I tell you.

Äh

Bara för att J jobbar sjukt sent har han fått en nyckel hit (dra efter andan här) för att slippa tunnelbana-tunnelbana-buss-terror hem till sig mitt i natten. För att sätta griller i huvudet på honom tänker jag ansa min kropp så att han inte känner igen mig när han kryper ner. Kanske att jag till och med målar tånaglarna.

En djärv ny värld

Apoteket på Klarabergsgatan har fattat vad det handlar om. Ska vi ge dem en kollektiv applåd?

Hjärtevärmaren Sune

Ett angenämt hårt paket väntade i går vid postlådan när vi kom hem efter den bästa julen på år och dag.

Högvördige stjärtvärmaren Herr Jacobsson skickade ett kärleksfullt signerat exemplar av Sunes greatest hits. Man blir alldeles varm på insidan. Tack!

Betyder det här att jag är ihop med en 10-åring nu?

Kung fu

Väninnans väninna uppviglade undertecknad att anmäla sig till Kung fu-terror under våren.

Tänkte att jag skulle läsa på om vad det egentligen handlar om och kom fram till att det är det jag hållit på med hela mitt liv: Att bli bäst på allt.

”I mandarin används kung fu för att påvisa att någon är mycket målmedveten, skicklig och ständigt strävar efter att förbättras inom ett visst ämne. Det är inte begränsat till kampsport utan kan gälla såväl matlagning som gitarrspelande.”

Eufori

Vilken lycka att under en förmiddag blunda inför alla måsten och vila sin guldglittrigt beklädda lekamen på en pojkstjärt imiterandes en flygande elefant som gått in för landning.

Jenny hjärta T9

Den irritabla automatiska ordlistan i telefonen som i vissa sammanhang föreslår seriöst olämpliga bokstavskombinationer bjuder dagligen på tillfällen att sanera eller åtminstone omvärdera min vokabulär. Till exempel, hur ofta handlar jag på ICA NAZI (MAXI) till helgen? Knappast, va. Den icke-känsliga vännen skulle beskrivas och blev ”det är lugnt, hon är inte särskilt lämplig”… När jag ska skriva ‘lördag’ vill den att det ska vara ‘losec’, hur relevant känns det? När jag försöker skriva ‘gurka’ vill den att jag ska skriva ‘husläkare’. Och hur PK känns det att snabbt skicka iväg ”Benke köper ludd på ica maxi” utan att kolla vad man skrivit innan man skickar? Helt galet.

Någon har kollat att ‘massförstörelse’ finns inlagt. Däremot inte ‘världsfred’ eller några som helst könsord. Utom dem man lagt in själv. Hur ofta beställer man greker (grejer) på internet? Varför sanerar den ‘fjärt’ till ‘djärv’? Inte för att jag varken skriver ‘anal’ eller ‘cock’ särskilt ofta *host host*, men visst är det listigt av den att de är ömsesidigt utbytbara?

Den är inte bara dum i huvet, den börjar bli riktigt ful i mun numera också. Som att det börjar dra ihop sig till kuk (jul). Ibland, ungefär en gång om året eller så behöver jag skriva ett fult ord för ‘kopulera’, och då blir T9 så till sig i trasorna att den efter fjärde bokstaven avslutar med de sista två alldeles av sig själv som läste den mina tankar. Läskigt.

Ord jag nödgats lägga in för hand: härlig, hepp, jävla (jag känner fortfarande ingen ‘Katja’), knulla, kuk (men, JA), najs, Melvin, mupp, pervers, skit, sorry (när jag tröttnat på att den ville skriva ‘porr’), våp (‘var’ är inte okej), tatuering, tjena.

Statistik

Någonstans, en gång i tiden, läste jag att statistik handlade om att ha ena handen på en het spisplatta och den andra i en skål med is. Alltså har man det i genomsnitt ganska bra.

Jag har de äckligaste pralinerna kvar och en nypressad omgång brunt guld med crema. I genomsnitt ganska bra, alltså.

Väck inte den katt som sover

Om man väcker en sovande katt får man till svar ett av de mest himmelska ljuden ett levande väsen kan producera. En yrvaken blandning av ett spinn och ett jam, blinkande ögon och en lättjefull sträckning.

Det här försökte jag föreviga i helgen. Istället fångades i periferin något obestämbart. Spola fram till 0.17 och häng med, skruva upp volymen och spola tillbaka. Kanske kan vi som ett kollektiv lösa gåtan om vad fan vi åt i lördags egentligen?